Eslövs MCklubb

25 augusti bar det iväg mot Svarta Bergen vid Lönsboda i norra Skåne. Här finns Hägghults stenbrott, där man sedan 1899 har brutit svart diabas = svart granit och håller fortfarande på.

Hägghult påstås vara världens största diabasbrott, med den imponerande längden 900 meter, bredd 50 meter och djup 75 meter.

Det var nästan så man hörde de gamla varningsropen från förr – ”Eld i berget”, men nu var det bara lugnt och skönt att gå i en unik gammal industrimiljö bland gamla kranar och väldiga skrotstenshöga som påstås innehålla otroliga 4 500 000 kubikmeter sten.

När vi hade gått runt och tittat i de gamla byggnaderna där man jobbade och bodde så kollade några museet och vi andra kollade fiket. Vi konstaterade att vi hade godare fika i våra väskor så vi satta oss ner och fika ute vid parkeringen. Solen sken och vi mådde bra.

När vi var klara så gränslade vi våra cyklar och sedan bar det av norrut mot Ryd, en liten bit in i Småland. Vi var på väg till Kyrkö Mosse som ligger strax utanför Ryd i södra Småland, längs väg 119. Vi skulle se på bilkyrkogården, eller den omskrivna bilskroten som finns där. Det är en gigantisk bilkyrkogård med en över 50-årig historia.

Här ute i skogen finns en bilskrot som det nog inte finns dess like av i resten av Sverige. Den mannen som är ”skyldig” till detta, Åke Danielsson drev skroten. Han ägnade sig åt torvbrytning på mossen innan han drog igång bilskroten på 1940-talet. Han bodde ända in på 1990-talet under mycket enkla förhållanden i en röd liten stuga mitt bland bilvrak. Det syns att han var nog en enstöring som trivdes i skogen bland sina bilar.

Idag kan man gå runt på ett stort område ute i skogen och se resterna av gamla bilar. Här finns Fordar, Opel, Saab, Vw, ja de flesta bilmärken finns representerade, dock i ett bedrövligt skick, men det har ju varit någons pärla en gång i tiden. Tyvärr så har folk kört ut en del andra saker såsom tvättmaskiner m.m. som har förstört lite av det minne han lämnade kvar.

Vi konstaterade när vi gick runt och tittade att där finns mycket minne från förr som tyvärr kommer att rosta sönder, men ännu kan man få en nostalgi tripp där ute i Smålands skogen. Bilskroten är idag k-märkt, med andra ord kulturförklarad och skyddad närmsta 48 åren.

Vi var nöjda när vi åter styrde hemåt, (några för att gå på surströmmingsfest, men det är en helt annan historia). Det var en härlig tur som bara blev av en skön lördag i augusti. Vi som körde/åkte var Curt-Ingvar, Ritha, Benny, Britt, Sonne, Evert och Iréne.